Hälsa hos en avelshund
För att starta en kennel och påbörja uppfödningen av valpar räcker det inte med att bara ha en fin hund. Det är nämligen en hel del saker man bör kolla upp och ta reda på innan det kan bli aktuellt med att sätta nya små fyrbenta liv till världen. De flesta som startar en uppfödning gör det av seriösa skäl och för att man vill sin ras väl. Men även välvilja kan gå fel om man inte gjort ordentliga efterforskningar. Bara för att ens hund är snygg exteriört sett betyder det inte att det är just utseendet som främjar aveln inom ens egen ras. Kanske det viktigaste för den rasen är att avla på hundar utan anlag för en viss rassjukdom? Detta måste man ta reda på innan och det gör man genom att titta i RAS, den rasspecifika avelsstrategin. RAS är ett register över varje registrerad hundras i Sverige där man finner information om vad som ska gynnas i aveln för alla raser. En bra början för den som vill bli uppfödare är alltså att läsa igenom RAS-dokumentet noggrant och fundera över hur man kan bidra på ett sätt som kommer att ha en positiv inverkan på den ras man vill föda upp.
RAS är en rekommendation för vad man som uppfödare bör följa. Men för att få sin kull registrerad hos Svenska Kennelklubben krävs att man följer vissa regler, vilket kräver att alla intyg och papper är i sin ordning innan man tar en kull. Nästa steg blir att välja en lämplig hane till tiken och även här gäller det att inte bara gå efter utseende. Istället bör man reflektera över vilka egenskaper som ens tik har som hanhundens gener skulle kunna förstärka, hur tidigare kullar blivit som han är pappa till, hur hans syskon fungerar och så bör man givetvis kontrollera att de inte är släkt med varandra. I Svenska Kennelklubbens avelsdata kan man göra noggranna kontroller och ”testparningar” för att se att det inte blir inavel på den kombination av föräldradjur man tänkt sig.
Efter allt förarbete med planering och allt som hör till är det dags för den roliga biten – valparna. När man väl har fått sin valpkull och de börjar växa upp kommer de att kräva mycket yta. Om man har en stor gräsmatta kan man klippa den med till exempel en betesputs för att underlätta valparnas framfart på gräset. Man bör också se till att vänja valparna vid att bli hanterade av människor, få sina klor klippta och så vidare samt att åka bil och få se en del olika miljöer. Ju mer de får uppleva hos uppfödaren desto mer redo blir de för att möta livet hos en ny familj när det väl blir dags att flytta.